Abrigos föreståndare fick ett telefonsamtal, från en kvinna som berättade att hon just bevittnat en fruktansvärd misshandel av en mamma med små barn. Luiz lyckades fick tag på den kvinnliga domaren i hennes hem. Hon höll med; även om kvinnan bodde i en annan kommun och ett annat polisdistrikt fanns det inte tid att följa regler. "Jag skriver ut en häktningsförordnande, ring mig när du har namnet." Samma reaktion på polisstationen - det finns ingen tid att gå de vanliga vägarna. Vi tar båda bilarna, det är 50 km, vi är där om en halvtimme. På Abrigo förbereds allt. Kvinnorna gör i ordning ett rum; sjuksköterska, sjukvårdsbiträde och socionom kallas in. Utan en sekunds tvekan, slänger de sig in i bilar, eller upp på cyklar. Under tiden har polisen avväpna mannen, med hjälp av ett ID-kort är han identifierad. Domaren får uppgifterna per telefon, och sänder omgående per mail en häktningsorder. Då är redan den 24 åriga, svårt slagna kvinnan, och hennes tre skräckslagna barn, 5 och två år gamla, och så en baby framme på Abrigo. Genom ett nytt mail, beslutar domaren om skyddat boende. På Abrigo är allt förberett; kvinnan förs till sjuksalen, barnen tas om hand om personal och mammor. Luis tackar poliserna för insatsen. En svarar: Ikväll har vi inte följt lagens bokstav, men nog kan vi säga att vi följt dess mening.
Själv är jag oändligt tacksam för det arbetslag Abrigo har, det samarbete som byggts upp med rättsväsendet, och över den trygghet som ett dynamiskt arbete innebär. Tack till alla er, som i svåra ekonomiska tider hjälper oss att agera.